Kör du BMW i Stockholm? Är du rädd för skräp? Då kan Trafikkontorets trygghetsenkät vara nåt för dig! Den var inget för Daniel Berg.

»Vad anser Du om tryggheten i Stockholm?« undrar Trafikkontoret, Stockholms stad i samarbete med Stockholms universitet. Spännande, tänkte jag när jag öppnade den hemskickade enkäten som en av över 4 000 utvalda i vår stolta stad.

Då jag dagligen cyklar från söder om Söder till ovan nämnda universitet och åtminstone varannan dag därför riskerar livet längs gator, torg och genomfarter, kändes enkäten angelägen. Ny forskning från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap visar att fler cyklister vårdas på sjukhus efter olyckor än bilister i Sverige varje år. Cykelolyckorna har underrapporterats med en faktor om tio. Kan detta vara anledningen bakom enkäten, undrade jag. Ser mitt samhälle mig?

Ivrigt läste jag alternativen till vad som möjligen kan tänkas skapa otrygghet:

1. Klotter? (Ööh, vad? Nästa då …)
2. Narkomaner? (Vad … ?)
3. Mörka gator? (Är jag fyra år gammal?)
4. Skräp på trottoaren? (Jag måste läsa
   om  frågan från … Trafikkontoret, jo,
   otrygghet! Det står så, otrygghet.
   Skräp. Bah, »hjälp, ett skräp«.)
5. Alkoholberusade människor? (Jag
   måste snart supa mig riktigt full för
   att stå ut med det här!)
6. Tiggare? (Där tar tålamodet slut.)

Det var det. Nej, det kom inget alternativ om otrygghet i trafiken som passade min unika lilla situation (jag delar dagligen resan genom Stockholm med 150 000 andra cyklister). Inget om utsläppen av cancerogen kväveoxid. Inget om de 30 dödsfallen per år för cyklister i staden, en stigande trend. Inget om att vara kameraövervakad överallt, om gråklädda vakter som tittar granskande på en en lördagkväll. Faktiskt inget alls alternativ som inte förutsatte att jag körde omkring i en SUV och fruktade att folk ur socialt marginaliserade grupper skulle antasta mig på väg mellan parkeringshuset och shoppinggallerian.

Jag skickade aldrig in enkäten. Men den gav mig faktiskt en ny syn på trygghet i Stockholm. Min känsla av »otrygghet« har flyttats över till de många skötsamma människor som inte tigger om en liten slant, inte är fulla eller narkotikapåverkade, som inte slänger skräp på trottoaren men som känner sig enormt »otrygga« när de ser en medmänniska utan märkeskläder eller klotter på ett elskåp. De gör mig så rädd att jag glömt bort att frukta att bli nermejad av en högersvängande BMW. Trafikkontoret skulle ändå inte bry sig. De är till för den som sitter vid BMW:ns ratt.

---

Daniel Berg
fil. dr. i ekonomisk historia.