Sedan kriget, som förött den palestinska Gazaremsan startade, har situationen också förvärrats på den ockuperade Västbanken. Israel har massarresterat palestiner, utsatt dem för övergrepp och låst in tusentals i fångläger. Andra har helt enkelt »försvunnit«. Situationen har aldrig varit så illa som nu, varnar Israels ledande människorättsorganisation.
Text och foto: Joakim Medin
Sextio kvadratmeter är en liten yta att leva på om man måste dela den med nio andra fullvuxna män. Vecka efter vecka, utan att kunna veta när det tar slut. Några av männen i lägenheten har dragit sig undan till sovhörnan och sina mintgröna skumgummimadrasser på golvet. De övriga sitter i sofforna framför tv:n och följer Al-Jazeeras nyhetssändningar om kriget, idag som alla andra dagar.
Sedan i början av oktober har de här tio palestinska männen inte gått utanför dörren. De är inte direkt inlåsta av någon, men har inte vågat lämna lägenheten av rädsla för att bli arresterade av den israeliska armén – och frihetsberövade på ett långt värre ställe.
Männen hör till de över 17 000 palestinska arbetare från Gazaremsan som befann sig i Israel och på den ockuperade Västbanken när kriget bröt ut i höstas. De hade klarat de israeliska säkerhetsprövningarna och fått tillstånd för att kunna jobba inom bland annat byggsektorn, jordbruket och restaurangbranschen, där man skriker efter arbetskraft.
– Jag jobbade under ett år på olika byggplatser. Varje gång vi reste in i Israel från Gaza så kontrollerades de oss i ett system, säger den 28-åriga snickaren Walid.
Runt omkring honom berättar de andra samma sak. Alla blev ordentligt undersökta innan något godkändes. Israel delade i regel ut arbetstillstånd bara till gifta män med barn, eftersom de sågs som en mindre säkerhetsrisk.
När Hamas genomförde sitt terrordåd mot södra Israel den 7 oktober och kriget på Gazaremsan bröt ut, så ogiltigförklarade den israeliska regeringen alla dessa arbetstillstånd. De palestinska arbetarna kunde inte fortsätta jobba, men kunde inte heller återvända hem på grund av de stängda gränsövergångarna. Efter det fastnade många av dem på Västbanken.
– Människorna i lokalsamhället här hjälper oss med mat, pengar och låter oss bo i den här lägenheten. Utan dem hade vi inte klarat oss, säger en trädgårdsmästare som heter Hussam.
Al-Jazeeras nyhetsankare berättar att den israeliska armén låtit genomföra ännu en stor bombräd mot civila bostadsområden på Gazaremsan. Tv-bilderna visar hur livlösa kroppar redan har grävts fram ur sammanstörtade byggnader, många fler befaras finnas under ruinerna.
Männen i sofforna tänder nya cigaretter. Kriget och de enorma dödstalen angår i högsta grad även dem. De har mörka ringar under ögonen.
– Vi sitter och kollar i våra telefoner hela tiden. Vi kan inte sova och är helt utmattade. Det värsta är att vi känner oss så maktlösa, våra familjer är där och vi är här. Själv skulle jag föredra att vara i Gaza nu, även om det riskerar falla en bomb på mig. Då skulle jag åtminstone vara tillsammans med min fru och mina barn, säger Walid.
Han och de andra har registrerat sig hos internationella organisationer för att få hjälp att återförenas med sina familjer, men det pågående kriget gör att det är svårt att säga när det vore möjligt. Fram till dess kan de bara vänta – och hålla sig undan de israeliska soldaterna som patrullerar Västbanken. De har nämligen hört uppgifterna om massgripanden av palestinier från Gaza och om övergreppen de drabbats av.
En 30-årig man här i lägenheten, Mohammed, berättar att hans farbror greps i den israeliska staden Rahat efter den 7 oktober och fördes till ett läger i en israelisk militärbas någonstans på Västbanken. Där låstes han in tillsammans med ett stort antal andra palestinier från Gazaremsan.
– Han stannade kvar i 22 dagar. Han har berättat att han fick bära ögonbindel och att de slog honom väldigt mycket. Sedan tog de hans pengar och deporterade honom tillbaka till Gaza. Han hade inte ens skor på fötterna när han skickades dit. Han lyckades ringa mig när han var tillbaka där och berättade vad som hade hänt, säger Mohammed.
– Han mår väldigt dåligt av det som hände i lägret. Och därför lämnar vi aldrig den här lägenheten.
I början av november deporterade Israel tusentals palestinier tillbaka till Gazaremsan via en av sina gränsövergångar. Det rörde sig om arbetare och om sjukliga personer som hade varit i Israel innan 7 oktober för att få specialistvård. FN uttryckte »djup oro« över att människor tvingades in i en aktiv krigszon, oavsett om de ville återvända eller ej.
Palestinierna som deporterades hade suttit i israeliskt förvar och såväl CNN som den israeliska tidningen Haaretz har intervjuat personer som lämnade likadana detaljer som Mohammeds farbror.
De israeliska styrkorna tycks ha bedrivit en klappjakt för att fånga in så många människor som möjligt till lägren. I november inträffade en uppmärksammad händelse i staden Hebron på Västbanken, när palestiniern Mustafa Shouman satt hemma i sitt vardagsrum och livesände ett samtal på Tiktok. Plötsligt stormade två israeliska soldater in i rummet och började slå och sparka på honom. Han vräktes ner på golvet, fick handfängsel och fördes bort, och alltihop visades i realtid för tittarna.
När jag pratade med Mustafa Shouman några dagar senare i Hebron så sa han att soldaternas egentliga syfte var att gripa några andra palestinier, som han hade öppnat sitt hem för.
– Sedan kriget började har det ju kommit hit en massa arbetare som kommer från Gazaremsan. Jag skrev på Facebook att min familj öppnade våra dörrar åt dem. Till slut hade vi tolv män och två kvinnor som bodde hos oss. Men israelerna kom och arresterade allihop, sa Mustafa Shouman.
Själv blev han släppt några timmar efter att ha släpats iväg från hemmet, blåslagen över hela kroppen efter misshandeln, berättar han.
Människorättsorganisationer har slagit larm om en tydlig ökning av tortyrfall och andra övergrepp mot palestinier som frihetsberövats av den israeliska armén sedan krigsutbrottet den 7 oktober. Israeliska soldater har själva delat bilder och filmklipp i sociala medier där de misshandlar och förnedrar gripna palestinier.
Men många som såg bilderna av Mustafa Shoumans gripande anmärkte också på att de två israeliska soldaterna bar vanliga gymnastikskor på sina fötter, i stället för de militärkängor som brukar vara standard. Det är inte enda gången som soldater utan enhetliga uniformer fastnat på bild när de trakasserat palestinier under de senaste månaderna. Sedan krigsutbrottet har en stor del av de reguljära israeliska arméstyrkorna dragits tillbaka från Västbanken för att vara en del av den militära operationen mot Gazaremsan. Luckan som uppstått har fyllts genom att arméreservister som bor i illegala bosättningar på Västbanken har kallats in till tjänstgöring. Samtidigt har andra bosättare tagit värvning.
Detta betyder att styrkorna som nu upprätthåller ockupationen av Västbanken till betydande del består av illa tränade soldater som är en del av den illegala bosättningen och vill utöka den. Som hyser föga respekt för lagar och mänskliga rättigheter och ibland inte ens bryr sig om att klä sig som riktiga soldater.
Parallellt med detta har andra beväpnade bosättare trappat upp markstölderna och fördrivningen av palestinier på Västbanken.
I halvöknen söder om Hebron träffar jag några män från beduinbyn Khirbet Zanuta, som står och gräver en grop för en vattentank i den hårda marken. Det är ett desperat försök att kunna vattna sina många får de har i en inhägnad bredvid, som inte är vana vid det här torra klimatet. Fram tills i höstas hade de här beduinerna tillgång till ett 400 kvadratkilometer stort område där de bedrev jordbruk och lät sina djur beta, men alla 140 invånarna fördrevs från sina hem i slutet av oktober.
– Israeliska bosättare slog sönder våra bilar och sköt med vapen mot våra hus. De skrämde våra får med drönare och bröt sig även in i husen för att hota våra fruar och barn när vi inte var hemma. Den sista gången sa bosättarna till oss att vi hade 24 timmar på oss att ge oss av, annars skulle de döda oss. Då bestämde vi oss för att lämna, säger beduinen Nabil.
De bad flera organisationer om hjälp men ingen kunde göra något i tid. I slutändan fick de med sig lite möbler men tvingades lämna sina hus och all sin mark.
Om vi skulle försöka återvända kommer de att skjuta oss. Vi har blivit flyktingar nu, vi och fåren, säger en annan man från byn, Samer. Och vad kan vi göra åt det? Lagen skyddar bara israelerna och om vi skulle göra motstånd skulle vi bara bli arresterade.
Allt det här sker bakom den illegala israeliska separationsmuren, som gjort att situationen på Västbanken alltid varit lite Vilda västern jämfört med det egentliga Israel. Men där man nu öppnat dörren för ännu mer laglöshet och risk för övergrepp.
Israels ledande människorättsorganisation på de ockuperade områdena, HaMoked, menar att det som nu pågår är en helt ny systematik av kränkningar av internationell lag. Organisationens juridiska chef, advokaten Dani Shenhar, har kontaktats av en mängd familjer vars anhöriga blivit arresterade av en eller annan anledning. Enbart under den första månaden efter krigsutbrottet tog HaMoked emot 2000 sådana telefonsamtal.
– De har gripit folk som helt besatta. Trycket på det israeliska fängelsesystemet är väldigt hårt just nu. Det här är mycket värre än under den andra palestinska intifadan eftersom det gripits så många under så kort tid, säger Dani Shenhar när jag träffar honom i Jerusalem.
Inom kort började HaMoked också höra rykten om hastigt upprättade fångläger i militärbaser på Västbanken. Det rörde sig om åtminstone två baser, där många av de gripna arbetarna från Gazaremsan låstes in.
– Under de första tre dagarna var de inlåsta i stora burar under bar himmel, fick ingen mat och nekades tillgång till toaletter. Efter tre dagar flyttades de till inhägnader under stora tältdukar där de fick sova på filtar på marken, med bara underkläder på sig. 250 personer fick dela på tre toaletter. De fick mat bara en gång om dagen i form av konservburkar med majs eller tonfisk.
HaMoked har nekats tillstånd att besöka militärbaserna där fånglägren upprättats. Det har även Internationella Röda korset nekats. Dani Shenhar och hans juridiska team har därför skickat in flera begäranden till den israeliska Högsta domstolen om att åtminstone få information om var de saknade palestinierna befinner sig. De har representerat 572 familjer på Gazaremsan. Men svaren man fått tillbaka har varit aggressiva och oprofessionella.
– Om att det inte finns någon laglig grund för oss att kunna kräva att få veta var palestinierna befinner sig. Men vad har i så fall hänt med Genevekonventionen? Enligt den måste en krigförande part uppge för anhöriga om att man håller deras familjemedlemmar. Med sitt svar så ignorerade domstolen alltså internationell lag, säger Dani Shenhar.
HaMoked fick information om var fängslade palestinier befann sig både 2008 och 2014, när Israel genomförde militära operationer mot Gazaremsan. Det här är första gången de nekats.
Jag kontaktar Dani Shenhar kort innan den här texten går i tryck för att få en uppdatering om situationen. Då har den israeliska staten vägrat att svara på hans organisations fjärde begäran om att få information om de frihetsberövade palestinierna. Så vitt man vet har det inte framförts några formella anklagelser mot dem. Det enda HaMoked och resten av det israeliska
civilsamhället vet i dagsläget, är att ett stort antal palestinier har »försvunnit«
efter att de frihetsberövats av den israeliska armén.
– Situationen är ganska dyster, säger Dani Shenhar. Det här åsidosätter all
respekt för grundläggande mänskliga rättigheter. Vi har hört uppgifter om fysiska övergrepp, förnedrande behandling, överfulla celler, brist på kläder och mat. Vi företräder just nu 305 familjer på Gazaremsan, men häromdagen hade vi ett möte med Internationella Röda korset som sa att de kontaktats av tusentals familjer där vars anhöriga blivit bortförda.
Joakim Medin är författare och frilansjournalist och har rapporterat från konflikter och humanitära kriser i Mellanöstern sedan flera år.
