Visioner, idéer, tankar, föreställningar. Känslostyrda luftslott som inte har med verkligheten att göra?
Eller så har de tvärtom allt med verkligheten att göra. Vi ser faktiskt aldrig genom annat än våra filter av idéer, föreställningar och visioner. Det vi strävar mot, det vi hoppas på – det är »bara« tankar och föreställningar. Till och med saker som vi uppfattar som rejält riktiga och handfasta är ofta egentligen just föreställningar, tankefoster, som »elförsörjningen«, eller »Sverige« eller »kristendom«. Nog för att det finns påtagliga fenomen därute som mer eller mindre motsvarar delar av det vi menar när vi säger de här orden, men ingens exakta bild av »Sverige« eller »biltrafik« är lik en enda annan persons.
Därför är det viktigt att vara specifik när man kommunicerar, och skeptisk när man analyserar. Vad menar du med»bäst för Sverige«? Vad menar de med »energikris«? Vem drabbas på vilket sätt av krisen, och varför?
Eva-Lotta Hultén berättar att när en tankemodell satt sig mycket hårt hos en viss grupp människor i en tid och ett område, kan de kallas grundantaganden, eller sedimentering. »Självklarheter« skulle man kanske också kunna kalla dem. Hultén ger sig i sin essä på grundantaganden som finns kring begreppet »skogsbruk« idag i Sverige. Att det skulle vara något som handlar om ett för människorna gynnsamt bruk av skog. Hon har många och goda argument för att detta grundantagande inte förtjänar att hållas för sanning längre.
Det är inget bruk, det är en skövling, ett förstörande utan återställning. Och det är av skog – men det som blir kvar efter skövlingen är inte skog längre. Och, kanske viktigast, det är inte oss människor till gagn. Vi vill ha skog. Riktig skog med alla arter och komplexa biotoper, bevarade. Vi blir inte berikade av att något företag tjänar kortsiktig profit på att för alltid förstöra skogen. Eva-Lotta Hultén menar att det högre värdet är det som finns i samspelet och upplevelsen mellan den äkta skogen, naturen, och människan.
Det är en åsikt grundad inte i siffror om lönsamhet, men i en känsla, en längtan, en vilja. Och det finns inget mer sant. Förnuftet och rationaliteten i maskiner och samhällsstrukturer ska tjäna våra känslor och viljor och visioner: och att få ha kvar och uppleva en oskövlad natur är en sådan vilja hos många, många svenskar och andra. Varför skulle vi inte följa den?
Och hur skulle revolutionen i Iran ha uppstått utan idéer, visioner, längtan? En hel generation unga iranier fick nog av det reaktionära förtrycket och riskerar sina liv på gatorna. Det hopp den pågående revolutionen väckt i alla världens flydda iranier om en morgondag i frihet handlar inte om rationalitet och enkla val: det är visioner, längtan, hopp som driver utvecklingen. Hannah Mannheimer har pratat med aktiva i diasporan om deras roll i revolutionen.
Även en vid första anblick handfast självklarhet som »energikrisen 2022« kan dekonstrueras till de föreställningar och åsikter den består av, och ses på ett helt annat sätt, som gör att man kan ifrågasätta en politik som idag i snabb takt gör folkflertalet fattigare. Daniel Berg gör det, och för mig är hans sätt att tänka föredömligt. Fråga alltid »vad betyder det här?«, »vem tjänar på det?« och »vem får betala?« istället för att säga »jaha, då är det väl bara att foga sig«. Att tänka fritt är stort, att tänka fritt och kritiskt är livsviktigt.
Johan Berggren
