Kan miljö- och klimatvinsterna i coronakrisens spår permanentas?
Abigail Sykes hör med experterna.

Av Abigail Sykes

Åtgärderna för att hålla nere dödstalen orsakade av covid-19 och hålla sjukvården igång har lett till drastiskt minskad produktion, konsumtion och resande. Om vi ska se något positivt i situationen är detta åtgärder som är bra för miljö och klimat – som sades vara »omöjliga« att få igenom för bara någon månad sedan. Hur pass bestående kan coronakrisens effekter bli? Jag frågar två svenska forskare.

Till vardags forskar Karl Hallding vid Stockholm Environment Institute på framtidsscenarier, geopolitik och hållbar utveckling. Men när jag når honom per telefon är han hemma – sjuk i coronaviruset.
Han är tveksam till om pandemin kommer att få särskilt många permanenta effekter för miljön. De drastiska utsläppsminskningar som vi ser nu över Kina och Italien kommer till exempel att försvinna när hjulen börjar att snurra igen:
– En långsiktig förändring förutsätter att coronaepidemin förändrar någon basal aspekt av hur samhället fungerar.
Karl Hallding jämför med finanskrisen 2007–2008, som många trodde kunde bli en vändpunkt för en omställning till en grönare ekonomi.
– Det skapade inte de disruptiva krafter för att ställa om som många hoppades på. Men det står helt klart att en stor störning som en pandemi skulle kunna få saker att kugga i på ett nytt sätt.
Framför allt tror han att det finns förutsättningar för en långsiktig förändring: färre affärsflyg.
– Det är inte en jättebefängd spaning att tro att en hel del av affärsresandet kommer att minska permanent på grund av att vi nu tvingas använda onlinetjänster för möten. Många har inte varit bekväma med dem men inser nu att de fungerar och att man tjänar en massa tid och pengar på att använda dem istället för att flyga till möten.
Ett annat möjligt scenario i coronavirusets spår är att globaliseringen får sig en törn. Istället för att varor fraktas och förädlas kors och tvärs i världen kan produktionen bli mer nationell eller lokal.
– Det här har varit på gång åtminstone de senaste fem–tio åren med mer taggtråd och hårdare gränser på många platser i världen. Det är inte alls omöjligt att den utvecklingen späds på av coronakrisen.
I så fall kan effekterna för miljön bli både positiva och negativa, enligt Karl Hallding:
– Den största påverkan för klimatet är att det finns en väldigt tydlig korrelation mellan ekonomisk aktivitet och klimatutsläpp. Med en mer lokal framtid kan vi tänkas ha lägre ekonomisk aktivitet och då får vi ett bättre klimat, men det är kanske inte bättre på andra sätt. Vi kanske inte kan vara lika effektiva och vi kanske tvingas använda lokala råvaror som inte är de bästa ur ett miljöperspektiv, säger han.

Gunilla Almered Olsson, professor emerita i humanekologi vid Göteborgs universitet, har en mer optimistisk syn. Trots coronakrisens många negativa effekter på liv och ekonomi ser hon också den som en unik möjlighet att ställa om samhället.
Även hon menar att vi håller på att tappa tilltron till globaliseringen – och att det kan leda till mer lokal produktion av framför allt mat:
– Vi kan aldrig bli självförsörjande i Sverige, men vi kan flytta tillbaka mer av matproduktionen närmare konsumenten.
Gunilla Almered Olsson ser också en stor möjlighet till gröna investeringar. Coronakrisen har redan lett till rejäla stödpaket. Nu gäller det att välja vart de pengarna ska gå, betonar hon.
– Man skulle kunna villkora investeringarna så att de sker inom hållbara verksamheter och samtidigt skapar arbetstillfällen och ekonomisk utveckling.

Signaler om just sådana villkor kommer både från Internationella energimyndigheten IEA och nationellt från exempelvis finansminister Magdalena Andersson (S), enligt Gunilla Almered Olsson. Viktigt i en sådan omställning är också internationellt samarbete, både inom FN och EU, och engagerade lokalsamhällen:
– En omställning kan aldrig dikteras uppifrån, det finns massor av exempel på misslyckanden. Lokalsamhället är grunden för omställningen, men gärna hjälpt av styrmedel uppifrån förstås.
Hon påpekar att Sverige redan har förbundit sig att följa dels FN:s globala hållbarhetsmål och dels klimatmål på EU- och nationell nivå om nollutsläpp av växthus-gaser till år 2045.
– Fram till nu har det varit möjligt att skjuta omställningen ifrån sig – trots att vi har enormt mycket information om vad klimatkrisen kan innebära, även lidande på en personlig nivå. Men nu ser vi beteendeförändringar på ett sätt som vi inte har sett i samband med andra kriser, som 2008.
Inte minst har pandemin visat oss hur sårbart vårt samhälle faktiskt är, menar hon.
– Att vi ser sårbarheten så tydligt ger oss möjlighet, insikt och beredvilja till förändring, säger hon.

Karl Hallding tror däremot inte att coronakrisen gör att fler tycker att dagens system är ohållbart.
– Ponera att coronaviruset bara är ett litet »hack i kurvan«, då kommer det argumentet att vara ganska svagt. Är det ett stort »hack« kommer väldigt många människor att vara angelägna om att komma tillbaka till ett normalläge. Då brukar inte miljö-argument väga så tungt.
Samtidigt konstaterar han att människors värderingar är svåra att förutspå – och att de kan ha stor effekt:
– I de framtidsscenarier vi jobbar med brukar värderingsfrågor, alltså vilka värderingar som är förhärskande, komma upp som en osäkerhetsfaktor. Det är spännande och intressant att se var det landar, säger han.

Gunilla Almered Olsson tror å andra sidan att samhället aldrig kommer att bli sig riktigt likt.
– Vi har alla upplevt sårbarheten nu – vår värld är förändrad. Tidigare har vi tagit det som självklart att dra resurser från andra delar av världen, att kunna flyga vart vi vill och äta avokado och jordgubbar när som helst. Jag tror inte att det blir så igen.
Nu menar hon att vi befinner oss i en period av eftertanke där vi omvärderar vad personlig livskvalitet är och hur vi vill att samhället ska se ut.
– Vad är det goda livet efter omställningen, vad betyder det för mig i min lokala miljö? Omställning för klimatet betyder inte armod och fattigdom utan tvärtom ett bättre och rikare liv och en större efterfrågan på arbetskraft.
– Vi har en chans som vi inte har haft tidigare. Vi får inte missa den, säger hon.

---

Abigail Sykes
Frilansande journalist, lärare och översättare med fokus på omställningen till ett samhälle i ekologisk balans