De greps i Sverige av Säpo och utlämnades till CIA för tortyr i Egypten. Anna Wigenmark om 20-årsdagen av en av Sveriges värsta kränkningar av mänskliga rättigheter i modern tid.
Dagarna före jul 2001 väntade Ahmed Agiza på bussen på väg hem från svenskundervisningen när plötsligt en bil körde upp mot honom och civilklädda poliser gick ur bilen och närmade sig. Samma dag, den 18 december 2001, dök andra polismän upp på Mohammed Alzerys arbetsplats utanför Stockholm just som han talade med sin advokat om läget för hans asylansökan.
Mötet med den svenska polisen och säkerhetspolisen blev början till ett många år långt helvete för de två flyktingarna från Egypten. Männen fördes så småningom till Bromma flygplats i Stockholm där de överlämnades till CIA-agenter. Deras kläder klipptes upp och sönder, de fick lugnande medel uppstoppat i anus, kläddes i overaller och fick hand – och fotfängsel, ögonbindlar och huvor. Sedan fördes de barfota i decemberkylan till ett av CIA chartrat privatplan, som skulle ta dem till det land de just då fruktade mest av allt att återföras till – Mubaraks Egypten.
En kidnappning godkänd av den svenska regeringen, och genomförd med hjälp av svensk polis och säkerhetspolis. regeringen accepterade detta överlämnande till egyptisk säkerhets- och militärunderrättelsetjänst som innebar ofattbar tortyr, och grym och omänsklig behandling. Sverige förlitade sig på ett löfte från Egyptens ledning om att männens rättigheter skulle respekteras vid ett återförande. Det löftet var inte värt pappret det var skrivet på.
Avvisningen av Ahmed Agiza och Mohammed Alzery för 20 år sedan är en av de senaste årtiondenas värsta svenska rättsskandaler. Trots det har ingen hållits ansvarig för överlämnandet till tortyr eller övergreppen på svensk mark, trots att vi är många som krävt det, även FN:s människorättskommitté.
Det är i år 20 år sedan USA inledde sitt ”krig mot terrorismen”. Ett krig som många länder deltagit i – men döpt om till bekämpning. USA:s krigsförklaring fick Sverige att, genom avvisningen av Ahmed och Mohammed, bryta mot det absoluta tortyrförbudet. Det blev rent generellt också inledningen till ett ifrågasättande av de universella mänskliga rättigheterna och allas lika värde, som fortsatt sedan dess.
Offren i kampen mot terrorismen har oftast varit muslimer, men allas våra mänskliga rättigheter har påverkats. Idag, 20 år senare, accepteras många fri- och rättighetsinskränkningar som aldrig ens skulle ha kommit upp som förslag 2000 – en terroristlagstiftning som i princip kriminaliserar idéer snarare än gärningar, och alltmer integritetskränkande övervakningsmetoder. Det Säpo velat ha, har Säpo fått.
Sveriges regeringar sedan 2001 har inte gärna talat öppet om den skamfläck avvisningen av Ahmed Agiza och Mohammed Alzery är. JO gjorde en utredning, de fick skadestånd och till slut uppehållstillstånd i Sverige. Men någon ursäkt har de aldrig fått.
För ungefär 10 år sedan blev Ahmed Agiza äntligen fri efter att flera gånger varit nära att dö i fängelset i Egypten. Idag lever han med sviterna av tortyren men i frihet i Sverige. Jag företrädde Ahmed och Mohammed i olika sammanhang de första 10 åren och träffade Ahmed i Kairo när han släppts ut ur fängelset. Här kan du läsa en av de texter jag skrivit om fallen.
Anna Wigenmark är människorättsjurist och generalsekreterare för föreningen Ordfront.
