En domstol i tyska Koblenz dömde förra torsdagen (13 januari) den 59-åriga Anwar Raslan till livstids fängelse. Han stod åtalad för 4000 fall av tortyr, 27 mord och flera sexuella övergrepp. Han befanns skyldig på alla punkter. Domen är unik på flera sätt. Den kan vara början på en era där lagens långa arm i större utsträckning letar upp krigsförbrytare på den internationella arenan.
– Det är första gången någonsin som en person som har haft en chefsposition inom den syriska underrättelsetjänsten döms för grova folkrättsbrott, säger Aida Samani, jurist på svenska Civil Rights Defenders.
Anwar Raslan begick brotten som chef för den ökända ”Branch 251”, en del av den syriska militärunderrättelsetjänsten. Han hoppade av 2012 och sökte och fick asyl i Tyskland. Han förnekade brott i rätten. Domen mot honom hyllas som en framgång för människorättsorganisationer och exilsyriska organisationer som söker rättvisa och upprättelse för brott begångna av al-Assad-regimen.
Torsdagen 19 januari startar en rättegång i ett likartat mål, också i Tyskland, men i Frankfurt. En syrisk läkare åtalas för tortyr och mord inom ramen för sin tjänst på ett militärsjukhus och militärunderrättelsetjänstens fängelse i den syriska staden Homs, mellan åren 2011 och 2012.
– Flera länder i världen har lagstiftning som tillåter ländernas myndigheter att utreda, åtala och döma personer förfolkrättsbrott, även om brotten inte har någon anknytning till landet ifråga, säger Aida Samani. Det gäller även Sverige.
Och nu börjar den lagstiftningen alltmer användas i praktiken.
– Jag tror vi kommer se ännu fler mål rörande brott begångna i Syrien och andra länder framöver. Ett skäl till att vi ser den här sortens rättegångar i inhemska domstolar just nu, är de utgör det enda sättet för brottsoffer att få upprättelse för de grova folkrättsbrott som de har drabbats av i Syrien. Eftersom Syrien inte skrivit under den internationella brottmålsdomstolens stadga medan Ryssland och Kina har lagt veton i FN:s säkerhetsråd om att hänvisa situationen i Syrien till domstolen, så kan inte brotten behandlas där.
En bidragande anledning till att den här sortens åtal ökar är rent praktisk: det måste finnas bevis, vittnen och annat att bygga åtal på. Rättegången i tyska Koblenz har kunnat äga rum tack vare syriska och internationella människorättsorganisationers enorma arbete med att dokumentera regimens övergrepp., säger Aida Samani. Samma mekanismer ligger bakom flera liknande mål i Sverige. Det är inte bara Syrien det handlar om:
– Just nu pågår en rättegång i Stockholms tingsrätt rörande folkrättsbrott begångna i Iran 1988 – den största rättegången av detta slag i Sverige, berättar Aida Samani. Det är en person som åtalats för krigsbrott, vilket inbegriper tortyr och mord, begångna i Gohardashtfängelset nära Teheran i Iran.
– Det finns goda förutsättningar att driva rättsprocesser om folkrättsbrott i Sverige givet vår lagstiftning, förutsatt att åklagare och polis har tillgång till tillräcklig bevisning., säger Aida Samani.
Polis och åklagare måste bedöma att ett fall är praktiskt möjligt att utreda för att maskineriet ska sättas igång. Och detta verkar ha skett i flera fall här i Sverige. Polisens krigsbrottsgrupp har flera pågående utredningar. Aida Samani menar att det inte är aktuellt att åtala personer i deras frånvaro, men:
– En åklagare kan begära häktning av personer i deras frånvaro, Med ett sådant häktningsbeslut kan åklagaren utfärda en internationell arresteringsorder.
Johan Berggren
