Genom rigorös vaccinpasskontroll strömmar ändå många besökare till Svenska mässan i Göteborg för årets Mänskliga Rättighetsdagar – det första i ”verkligheten” på två år. Ett av de första seminarierna har årets tema som ämne: Är mänskliga rättigheter lika med demokrati? Medverkar gör Elena Namli, professor i etik, Maria Leissner, tidigare riksdagsledamot och Barakat Ghebrehawariat, demokratiutbildare.
Ja och ja, svarar Maria Leissner och Barakat Ghebrehawariat på moderatorn Anna Wigenmarks fråga. Nej, svarar Elena Namli, med på videolänk. Efter samtal nås samsyn: Mänskliga rättigheter, helt genomförda, skulle utmynna i en demokrati. Men inte alla styrelseskick som kallas demokratiska ger mänskliga rättigheter.
– Det finns olika ”demokratier”, utvecklar Elena Namli. Majoritetsmakten ska utövas med respekt för individens och minoriteters rättigheter, som det slås fast i till exempel Sveriges grundlag. Men ibland görs minoriteter till objekt för majoritetens maktutövande, även i Sverige, fortsätter hon. Vi måste se upp där det finns demokratiskt underskott.
– Demokrati görs av människorna, av oss själva, säger Barakat Ghebrehawariat. En ögonöppnare för mig var att läsa Sara Ahmeds Att leva feministiskt. Man kan överföra tankesättet – Att leva demokratiskt. Tänka igenom vad man gör, hur man gör det, och göra det i enlighet med sina värderingar. Att leva som man lär, jag tror det är oerhört viktigt.
Maria Leissner tar Polen som varnande exempel på hur man bygger bort demokrati:
– Det var som att Ungern lämnade över en vägkarta. Den auktoritära processen är sig lik i land efter land. Den kan summeras med att man lämnar tanken på att alla medborgare har samma rättigheter, istället skapar man en priviligierad grupp, de med rätt etnicitet, läggning religion, och det blir bara de som har rätt till rättigheter. Man går från medborgartanke till stamtanke. Dessa tankeströmningar går igen över hela världen, och något av det värsta är att de smittar av sig in i andra partier och rörelser än de som företräder dem öppet.
– Att prata om Mänskliga rättigheter som en slags vara, något som staten ska dela ut till de som förtjänar det, är inte demokratiskt, påminner Elena Namli.
– Som med förslagen om att dra medborgarskap från vissa grupper, invandrare, om de begår brott, tillägger Barakat Ghebrehawariat.
Anna Wigenmark summerar diskussionen så långt:
– Vi har ickediskrimineringsprincipen och minoritetsskyddet, vilka andra Mänskliga rättigheter krävs för en demokrati?
– Förhandlingskulturen, det demokratiska samtalet, en offentlighet där man möts i respekt och lyssnar på varandras argument och kompromissar, tillade Maria Leissner. Sedan krävs det att vi tar med de sociala och ekonomiska rättigheterna, för utan mat i magen och tak över huvudet är det ganska svårt att utöva sina demokratiska rättigheter, tillägger Maria Leissner.
– Ja, det finns ju delade sätt att se på Mänskliga rättigheter, sa Elena Namli. Vi har vissa som vill koncentrera sig på att minimera rättigheterna, men jag vill hellre se att MR som ett egalitärt projekt, som strävar mot ett system där vi är olika men jämlika, och då är det svårt att bortse från materiella faktorer.
– Som slutord, var befinner vi oss om fem år, hur har pandemin och åtgärder mot den påverkat demokrati och mänskliga rättigheter? avslutningsfrågar Anna Wigenmark.
– En sådan fråga som vaccinpass, man kan lätt försvara dem demokratiskt: de ger de som inte kan ta vaccinet, och andra sjukdomskänsliga grupper frihet, säger Elena Namli.
Maria Leissner påpekar att pandemin har gett auktoritära och diktatoriska regimer svepskäl att införa inskränkningar i mänskliga rättigheter som inte har något med smittskydd att göra. På det viset liknar de hur terroristlagstiftningar har använts för att inskränka demokratin och slå ner på politiska motståndare.
– I Sverige har något hänt under pandemin som få journalister har uppmärksammat, tillägger Maria Leissner. I vår riksdag har närvaron begränsats: bara 55 av 349 ledamöter röstar: hela partigrupper kollektivröstar. Hur kan då de enskilda ledamöterna stå upp för sina väljare? Detta är en kulturförändring i svenska beslutande församlingar.
– Pandemin har blottlagt strukturella orättvisor, säger Barakat Ghebrehawariat. BLM-rörelsen i USA har förstärkts på grund av hur svarta drabbats oproportionerligt hårt av covidsmittan. Liknande strukturer har blottlagts i Sverige, säger Barakat Ghebrehawariat och hänvisar till att invandrargrupper inte bara drabbats hårdare av smittan, utan även av följdverkningar som arbetslöshet i pandemins spår.
– För att inte tala om globala orättvisor med pandemin, där folk i fattiga länder inte får tillgång till vaccin och behandling, tillägger han. Jag tror och hoppas att det som kommit fram med pandemin kan tvinga fram nya och starka krav på utökade rättvisa och demokrati.
Johan Berggren
