Under cirka ett år har ett avslöjande skapat het debatt i Schweiz om vem säkerhetspolisen ska spana på, och varför. En människorättsorganisation har blivit föremål för många års dold spaning, säkerhetspolisens argument är att de är ”extremister”.
Det man inte vet har man heller inte ont av? Det välkända uttrycket ställs på sin spets när den ideella organisationen Solidarité sans frontières (Sosf), vars organisation förespråkar migranters och asylsökandes rättigheter, på sin hemsida publicerar uppgifter som visar på att Schweiz federala underrättelsetjänst (SRC) i hemlighet har spionerat på och lagrat information om organisationen så långt tillbaka som år 2006.
Med en uppmaning från föreningen droitsfondamentaux.ch (”grundlägganderättigheter”) lämnade Sosf i september 2019 in en begäran till det schweiziska parlamentariska utskottet ansvarigt för tillsynen av schweizisk underrättelsetjänst. I november 2020 kom svaret: en 13 sidor lång sammanfattning data. Bland de 77 poster listade av SRC var den första daterad år 2006 och den sista juli 2019, endast två månader innan Sosf begäran om åtkomst till uppgifterna.
Publicerandet av svaren visar att nästintill all lagrad information är lättillgänglig och går att hämta från Sosf egna hemsida – samma information som kategoriserats under ”övervakning av vänsterextremism på internet” bland underrättelsetjänstens filer. Detta inkluderar broschyrer från 2006 då Sosf visade stöd för den politiska flyktingen Dursun Güner, samt en artikel om aktivisten Nekane Txapartegi, även den kategoriserad som vänsterextremism på internet. I övrigt fanns uppgifter lagrad om vilka samråd organisationen deltagit i, solidaritetsförklaringar verksamheten skrivit under samt vilka evenemang Sosf varit delaktiga i under åren.
Sosf menar att SRC bara har rätt att samla in och behandla ”information om politisk verksamhet eller utövande av åsikts-, förenings- eller församlingsfrihet” då det finns konkreta indikationer om att en person eller organisation använder sina grundläggande rättigheter till att förbereda eller utföra våldsamma extremistiska aktiviteter. Och att detta långt ifrån uppfylls i detta fall, som rör en fredlig människorättsorganisation.
Organisationen menar att SRC:s agerande inte bidrar till Schweiz “inre säkerhet” och att den enda logiska förklaringen till SRC:s agerande tycks vara att underrättelsetjänsten övervakar politiska motståndare (av vilka de flesta sysslar med vänsterpolitik) till den grad att deras handlingar utgör brott mot schweizisk lag.
Emelie Svensson
