VAD GÖRA PÅ DEN MYLLRANDE BOKMÄSSAN? Jo, följa en smal röd tråd förstås. Jag väljer i år »Ukrainsk poesi«. En röd frontlinje genom samtiden är förstås kriget i Ukraina: den ryska invasionen 24 februari i år och den följande ockupationen, ett imperialistiskt erövringskrig av Putin som förvandlat östra Ukraina till ett sönderbombat blodbad – och i processen Ryssland till en fulländad diktatur. Sedan ett par veckor ser krigslyckan ut att vända till de bestämda ukrainarnas fördel, men slut på kriget verkar fjärran.
Dock syntes Ukrainas närvaro på Bokmässan. I stort och i smått gick en röd – eller snarare gulblå – linje genom den myllrande mässans små och stora scener och seminarierum. Ett av mässans tema var ju också »Röster från Ukraina«.
UKRAINA OCH POESIN – 1:
På litteraturscenen såg jag torsdagen 22 september Mikael Nydahl intervjua poeterna Daryna Gladun och Lesyk Panasiuk från Ukraina, de första frågorna uppehöll sig kring vad poesin och kulturen kommit att spela för roll i krigstid.
På ett sätt kan man ju tro att när verkligheten blir brutal och faror konkreta, som under bombangrepp eller invasion av mordiska trupper, språk och poesi skulle bli än mer abstrakta och oväsentliga. Men så verkar inte alls vara fallet.
Dels, vilket många bedömare noterat, verkar ju en ny, starkare nationell identitet formas i Ukraina, av och i takt med det bestämda motståndet mot invasionsmakten, och nationella identiteter, inte minst en sådan som Ukrainas, pluralistisk, demokratisk, öppen, handlar mycket om språk, kultur, litteratur.
Men också på mer konkreta sätt har kriget inneburit att poesin kommit att spela en delvis ny, och mer central roll i Ukraina:
»Prosan har sin roll, med rapporter och berättelser, men i poesin vägs varje ord in, varje uttryck måste bära något, och för oss blev det snabbt tydligt att poesin kunde tala om ukrainarnas nya verklighet på ett sätt som inget annat kunde, på ett sätt som var viktigt för oss, och för andra«, sa Daryna Gladun på scenen.
Daryna Gladun berättade vidare att hon fått mer kontakt med vanliga ukrainare, både folk som förut läst poesi och nya poesiläsare, där de säger att i poesin hittat sättet att uttrycka det de kände inför krigets oerhördhet.
Daryna Gladun och Lesyk Panasiuk är ett par, de bodde förut i Butcha, ja förorten till Kyiv där befriande trupper upptäckte vidriga massmord, och de läser en dikt om kriget som heter »Panika« – Panik, i omväxlande stämmor. Michael Nydahl ger tappert en enröststolkning på svenska. Dikten halvsjungs, innehåller mycket panik, många ”aaaaa” och ja, ger nog en känsla av det bisarra i att ha sitt hem under artilleribeskjutning som inte ens teve-bilder kan.
Daryna Gladun och Lesyk Panasiuk berättar vidare om exilens känslor, hur det är att ens kropp har flytt men en del av en stannar hemma. Daryna Gladyn säger att i exil i Österrike hade hon börjat skriva igen, mer än förr, dels för att ge röst åt andra exilukrainare, dels för att isolerad i ett land var språk hon inte talade måste hon använda sitt eget – men också för att när hon »skrev i på ukrainska, stannade jag i Ukraina på något sätt«.
Lärdomar av kriget? Läxan bör gå till hela världen, menar poeterna: Hur undviker vi krig?
Texter av Daryna Gladun och Lesyk Panasiuk finns med i nyutgivna antologin Under Ukrainas öppna himmel (Ariel Förlag, red Mikael Nydahl och Kholod Saghir)
Johan Berggren
