Direktaktivisterna i klimatrörelsen Extinction Rebellion Sverige deklarerar att de i slutet av februari tänker stoppa kommersiellt flyg från att lyfta i Sverige – igen. Det blir den tredje nationella kampanjen mot flyget sedan 2020. Vi frågade vad de tänker göra – och varför.
På bilden: Pontus Bergendahl och Ellen Casey ( till höger)
Jag pratar med aktivisterna Pontus Bergendahl och Ellen Casey på zoom.
Vad, konkret, tänker ni göra?
–Vi kommer göra samma saker som vi gjort förut, stänga flygplatser, hindra flygplan från att lyfta, säger Pontus Bergendahl.
Han syftar på att det här är Extinction Rebellions tredje direktaktionskampanj mot kommersiellt flyg i Sverige. Den första var 2020.
– Då stängde vi Ängelholm, Landvetter och Visby, berättar aktivisten. Det blir en extra tvist den här kampanjen, vilken kan jag inte berätta av strategiska skäl.
Bägge aktivisterna betonar säkerhetstänkandet:
–Vi agerar alltid så att inga personer riskerar skadas, säger Pontus Bergendahl. Det är standardregler: inga risker, inget sabotage, och därför har vi också tätt säkerhetssamarbete med både polis och flygledning före och under aktionerna.
Varför just flyget?
– Vår rörelse har tre grundkrav, förklarar Ellen. Två av dem är ”Tala klarspråk” och ”Agera nu”, och här passar aktioner mot flygindustrin extra bra. Dels är den omgiven av ett kraftigt hyckleri: den mest intensivt koldioxidförbrännande industrin per capita som är kraftigt subventionerad av en stat som säger sig ta klimathotet på allvar. Och den är i många fall helt onödig, och därför ett utmärkt område att agera omedelbart, det går att kraftigt minska antalet flygningar i stort sett direkt. Subventionerna kan gå till att satsa på klimatbättre transportsätt och annan omställning.
– Det handlar också om klimaträttvisa, fortsätter Ellen. Det är en liten global elit som har råd att flyga, och utsläppen drabbar i första hand de som inte har råd att göra det.
– Det talas om att bara cirka 5 procent av utsläppen kommer från flyg globalt, säger Pontus. Men ser man utsläpp per capita för oss svenskar, så är det en väldigt stor utsläppspost, flygandet står för lika mycket som all biltrafik. Och sedan är det strukturellt vansinnigt, att stater ska pumpa in pengar i subventioner och olönsamma flygplatser, som sedan säljs till kommuner, som ska hålla dem under armarna med ännu mer skattepengar.
Vilka är Extinction Rebellion?
– Dels är vi en del av en internationell rörelse, en platt och öppen organisation av människor som ser att det är nödvändigt och väldigt bråttom att göra så mycket mer för att stoppa klimatförstörelsen, säger Ellen.
– I Sverige har vi växt ganska mycket på sistone, säger Pontus. Vi är väl uppe i en cirka 30 lokalgrupper från Luleå till Österlen. Av någon slump är vi just nu rätt starka i Skåne.
– Och vilka? Vanliga människor som gått ihop i en fredlig aktionsrörelse för att vi är jävligt oroliga, kan man väl säga, säger Ellen. Och alla är ju inte rebeller dygnet runt heller, det kommer till folk när vi gör aktioner och demonstrationer, säger Ellen. Alla har inte tid och medel att vara hel- eller halvtidsaktioner, det är också en klassfråga, precis som flygandet.
– Det kan tilläggas att i den här kommande kampanjen till exempel, vi vet ju inte exakt vad olika lokalgrupper kommer göra eller inte, säger Pontus. Kampanjen är ett utrymmer för att agera, inom vissa ramar som vi alla har kommit överens om.
Vad hoppas ni på att få för resultat med just den här kampanjen?
Aktivisterna framhåller att flygaktionerna är främst riktade mot svenska staten, och politiker.
– Vi vill specifikt nå politiker, säger Ellen. Få igång en debatt och en dialog med dem om det här. Vi vill gärna bli inbjudna till någon morgonsoffa, inte minst för att förklara våra ståndpunkter och metoder – få upp folks ögon för civil olydnad.
– Flyget är politik, säger Pontus. Staten äger majoritet i SAS och Swedavia, kommuner äger flygplatser – här kan de demokratiskt valda faktiskt göra saker, visa att de tar klimathotet på allvar, som de påstår. Och vi vill gärna att journalister får upp ögonen för det pågående hyckleriet, att de börjar ställa lite skarpare frågor kring detta.
Ibland hör man att folk blir irriterade på er, att ni skapar förseningar för dem och liknande, vad säger ni om det?
– Till att börja med vill jag säga att Extinction Rebellion aldrig lägger skuld och skam på enskilda personer, för att de till exempel flyger, säger Pontus. Det handlar om kritik av system. Men också att läget faktiskt är så allvarligt att vi måste ta till dessa metoder för att få till en förändring. Man kan likna det vid en strejk.
– Det är inte meningen att ställa till det för folk, säger Ellen. Tvärtom, egentligen, på längre sikt vill vi ju möjligt för folk att göra de rätta valen: att ta ett tåg som kostar lika lite som flyget till exempel. Och sedan har vi också stöd från väldigt många, det finns ju en stor och rättmätig oro för klimatkrisen.
Johan Berggren
